Vårt första flyg gick till Kina, där vi sedan skulle byta flyg till Hanoi.
När vi skulle gå genom pass-kontrollen i Kina blev det ett jäkla strul!
Vi måste ha boardingkort till vårt nästa flyg. JAHA, men HUR och VAR skulle
vi få tag i det då om vi inte fick gå genom passkontrollen??! Tjejen peckade tjurigt
och sa "At the counter, at the counter" på knaglig engelska...
Men ingen satt vid "the counter"?!?! Vi fick fråga poliserna vid kontrollen om
vem vi skulle prata med. Ca 15 min senare dyker det upp en tapig
kines som tillhörde Southern China (tror vi det hette) som vi nu skulle åka med.
Då var vi jävligt irriterad över deras dåliga upplägg på service!
Han skrev ut nya tags till väskorna eftersom att dom skulle checkas in
på nytt. Problemet var bara att vi hade ju inte våra väskor, eftersom vi inte
fått komma genom passkontrollen. Så på knaglig och urdålig engelska förklade
han att han skulle byta tags på väskorna. Vilket vi tyckte kändes så där! Vi ville
ju hämta ut våra väskor och se så att allt var OK med dem innan vi skickade
dem vidare..
Efter detta fick vi alltså gå genom pass-kontrollen då vi nu hade nya boardning kort.
Det var en (ursäkta ordvalet) "sur-kuk-kines" som satt vid kontrollen. Först gick jag
(Nina) genom då sa han OK, wait there (bakom disken) och behöll mitt pass?!
Samma sak hände för Henrik och vi fattade ingenting utan fick stå där som två fån
och se på när våra pass bara försvinner med honom och några andra till något rum.
Vi försökte prata med poliserna där men dom bara ignorerade oss och gick i väg.
Till sist vände sig en om och pekade att vi skulle sätta oss ner. Vi blev irriterade
och tyckte att någon faktiskt kunde förklara vad fan som hände!!
Nu i efterhand har vi förstått hur allt gick till. Utan förklaring från någon! Det är alltså
så himla strikt i Kina att vi inte ens fick gå dit väskorna kommer. Istället fixar dom det
åt en och slussar en vidare en helt annan väg till det plan man ska. Men är man trött
och inte får något förklarat så är det inte konstigt att man blir irriterad och inte hänger
med om vad som sker. Kan även tillägga att vi fick varsin stämpel i passen i Kina...
När vi sedan satt på Kinas flygplats konstaterade vi båda att ingen av oss vill besöka
det landet efter det där "välkomnandet"! Även annan personal på flygplatsen var
otrevliga!
_________________________________________________________________________
Vi landade i alla fall i Hanoi, Vietnam efter många om och men -skönt!
Vi tog en mini-buss som skulle ta oss in till Old Quarter. Denna buss delades av många
andra och efter 45 min var vi bara två par kvar.
Under resans gång hoppade en vietnamesisk grabb på bussen, han kunde engelska.
Han var väldigt trevlig, nästan för trevlig och ville prata med oss fyra om allt och
inget. Det andra paret släpptes av och sedan pekade vi i vår bok om vart vi ville
både på kartan och vad boendet hette. Han sa att det var inga problem och att
dom skulle ta oss dit.
På vägen dit pladdrade han på om allt och inget, en gång ringde han även ett
telefonsamtal. Vi kom till sist fram och hoppade ur bussen. En ung kille kom
direkt ut och dom hjälpte oss in båda två med väskorna. DÅ började
varningsklockorna ringa!
Jag (Nina) kikade på utsidan och detta ställe hette The Brothers - vilket var fel!
Vi påpekade detta men killen sa att dom bytt namn. Och eftersom att min Lonely
Planet har några år på nacken kunde detta vara fullt rimmligt. Vi frågade om
dom hade badkar och jämförde priserna och allt verkade ju stämma. Rummen
var det heller inget fel på så vi valde att bo där ändå.
Men något kändes fortfarande inte helt hundra. Både när vi kom dit, när vi skulle
gå och äta och när vi kom tillbaka frågade de om vi ville boka någon jäkla tur till
något ställe. Dom var i allmänhet väldigt "på" hela tiden.
Vi gick upp på vårt rum och började jämföra med TRE kartor om vart vi egentligen
hade hamnat. Sedan jämförde vi adressnamnen och då fick vi svart på vitt. Vi hade
blivit lurade! Vi tog vår bok med oss och gick dit vi egentligen skulle ha hamnat från
början, som nu mer faktiskt hade bytt namn men även uppgraderats till två stjärnor!
Brevid det stället hittade vi det bästa av allt! Ett riktigt backpacker hostel!! :)
(Som vi nu bor på)
Vi gick tillbaka till The Brothers och var grymt förbannade!! Men eftersom de hade
våra pass så var vi glada och trevliga när vi kom tillbaka. Vi sa att vi ville låna våra
pass en stund eftersom att vi behövde dem för att boka ett flyg, vilket så klart var
en lögn! Killen sa att han gärna kunde boka åt oss eftersom det skulle bli billigare,
men efter några om och men fick vi våra pass. Sedan gick vi upp till vårt rum och
packade våra väskor. Vi gick ner, la nyckeln på disken, sa godbye och gick.
Då började det som var obehagligt! Killarna ropade hello efter oss när vi gick men
vi orkade inte bry oss eftersom vi blivit lurade och fortsatte gå. Då sprang dom efter
oss och tog tag i min (Ninas) lilla ryggsäck som jag hade på framsidan av kroppen!
Jag skrek på Henrik som precis vänt sig om för att se var jag tagit vägen. Han kom
direkt! Killarna vägrade att släppa ryggan (med mig) och började slita, en av
axelremmarna gick till och med av!
Vi började diskutera livligt, vi sa att vi blivit lurade, dom sa att vi inte hade det. Vi sa
att det var fel boende, dom hävdade att det var rätt boende och att det fanns flera
ställen som hette som det vi hade velat till. Vi sa att vi ville gå och inte bo kvar, dom
sa att vi skulle betala. Vi sa att vi skulle ringa polisen, dom sa okej ring polisen, vi är
polisen!!
Det var otroligt obehagligt eftersom dom vägra att släppa mig och frågade Henrik
om han ville slåss. Det slutade med att vi betalade för den natten och gick där ifrån,
jag med tårar längs kinderna...
Jag (vi) vet att det blir mycket text nu, men vi vill ändå berätta om denna sjuka dag.
Nu bor vi på ett UNDERBART hostel med massa backpackers, biljardbord, tv-rum,
en bar mm :)
Ikväll ska vi fira Henrik som fyller 23 år idag med BBQ-buffé och kall öl! :D
Låt oss säga att starten på Vietnam kunde ha varit bättre, men nu är den toppen!
MÅNGA KRAMAR PÅ ER DÄR HEMMA!