" Isla de Ometepe är en ö i sjön Lago de Nicaragua. Den består av två vulkaner som är
sammanfogade an en landtunga vilket ger ön formen av ett timglas. Vulkanerna heter
Concepción och Maderas. Concepción som är aktiv är 1610 meter hög medan Maderas
som är inaktiv når 1394 meter över havet "
/ Wikipedia
/ Bild lånad av google
Vi tog båten hit som tog knappt en timme och efter många om och men hittade vi ett bra hostel
på samma ställe som vi klev i land. Till en början var tanken att vi skulle kolla läget på ett ställe
en bit ut tillsammans med tre andra som vi delat taxi med tidigare under dagen. Så vi tog bussen
dit men det visade sig vara en nit-lott med endast ett ställe att bo på. Så vi fick lift med några från
Österrike tillbaka till Moyogalpa.
Vi sov tre nätter på ön och hyrde moppe två av dagarna för att åka runt och titta på allt. Ön är jätte
vacker och är man intresserad av djur och natur samt bestiga vulkaner så är den här ön helt rätt. Det
sistnämnda hann vi tyvärr inte med på grund av att Nina blev sjuk en kväll och fick åka till ett
sjukhus på ön för att få en spruta. Så dagen efter klev vi upp halv sex för att ta färjan in till Rivas
för att åka till ett "bättre" sjukhus för att göra lite tester. Det visade sig vara njursten pga vattenbrist.
Nog om det, nu kör vi lite bilder :
På båten på väg ut. Nina och tjejerna från Australien och Österrike försöker hitta ett bra
ställe där vi kunde bo ^
Bild tagen från båten ^
Fanns många fina fåglar som var svåra att ta bild på ^
Ett plantage^
Henrik hittade en stig med tusentals av myror! ^
Den stora vulkanen ^
I Thailand ser man alltid skyltar för evakusion, men då är det för tsunami-risken och inte för lava ^
Nina fick plocka en stjärnfrukt från ett träd! Hon var ganska nöjd :) ^
När vi hyrde moppe körde vi bland annat till Finca Magdalena där man odlar kaffe ^
Trädgården i Finca Magdalena ^
Kaffe-bönor. Tyvärr var det ingen som vill ta med en och berätta om det lilla man fick se ^
Det ligger alltid moln vid topparna på vulkanerna, så det är svårt att få med hela ^
Sedan åkte vi till Ojo de Agua där man kunde bada i sötvatten! ^
Här ser ni ett stort träd som låg vid ingången.
Ganska coolt ^
Super niiiice! ^
Och så hade dom ett rep som man kunde kasta sig ut med! Tjohoooo ^
"Poolen" har naturligt vatten från en källa men har fixats till med hjälp av cement.
Vi fick låna väldigt snygga hjälmar till moppen...Men vad spelar det för roll att man ser ut som
Byggare-Bob när man skyddar det viktigaste man har?! Haaa haa haa ^
Vi misstänker att den här vägen används endast under torr-perioden och att under regnperioden
fungerar den som en liten flod ner till vattnet ^
Här torkade dom tobak ^
På väg hem efter en dag ute på vägarna ^
Utsikten från vårat hostel var inte dålig ^
Och här har vi ett bildbevis på troligtvis den godaste morotskaka som vi någonsin har ätit!
Den är gjord av en av ägarna till The Cornerhouse - ett ställe vi verkligen kan rekomendera!
Hon kommer från Kanada och han kommer från England, ett super bra frukost/lunch ställe ^
Den är gjord av en av ägarna till The Cornerhouse - ett ställe vi verkligen kan rekomendera!
Hon kommer från Kanada och han kommer från England, ett super bra frukost/lunch ställe ^
Ninas egna ord om läkarbesöket :
(och ja det är väldigt mycket text så om ni inte orkar läsa så behöver ni inte ;) ..)
Här hade jag lugnat ner mig ganska mycket. Men så var det åh andra sidan ett långt tag efter att min
läkare hade sagt "Oj då, det här är inte bra, inte bra alls. Vi kanske måste operera dig. Är du villig att
göra en operation om det skulle vara blindtarmen?" Jag bara bet mig i läppen och försökte hålla bort
tårarna som brände bakom ögonen. "Jag vet faktiskt inte" blev mitt svar. Jag ville bara ha det bekräftat
att det var njurarna som spökade, dom har ju gjort det förr. Han sa att jag kunde gå ut till Henrik och
sedan skulle jag få lämna blod och urinprov. När jag kom ut till Henrik kom floden av tårar....Jag var
livrädd att jag skulle måsta operera mig! Stället höll inte direkt den standard som vi är vana vid, för
att beskriva det på ett milt sätt. Där jag låg var det ändå ganska "fräscht" i jämförelse med andra
ställen. Jag hade även fått strikta order att jag inte fick äta eller dricka något och att vi troligtvis
skulle behöva stanna där i minst åtta timmar.
Efter ett tag kom en sjuksköterska och hämtade mig och jag sa till Henrik att ta våra väskor och
följa med. Jag ville inte vara "stark" längre, jag vill bara gömma mitt ansikte i hans famn och gråta.
Läkaren mötte oss i dörren och såg hur ledsen jag var. Plötsligt mjuknade han till och sa
"Men Nina, inte ska du gråta. Inte ska du vara ledsen, det kommer ordna sig".
Sedan fick jag kissa i en flaska som inte var större än en fingerborg (i princip!) ta blodprov och
så fick jag dropp. Det enda jag kunde tänka var hur hemskt allt var. Tänk om jag skulle få en
aids-spruta i mig eller vad som helst?! Men så fungerar det inte riktigt, allt var rent direkt ur
förpackning, men så tänkte ju inte jag mitt i allt kaos som pågick i mitt huvud ;)
Sköterskan satte mitt dropp på ett stativ och tog med mig till en säng. Vid det här laget fanns det
ingen hejd på mina tårar...Men så hände något väldigt fint! En kvinna kom fram och satte sig
vid mig på sängen. Hon höll om mig och försökte tala till mig på spanska. Jag sa att: No hablo
español. Sedan började hon be för mig, samtidigt som hon höll om mig. Vilket gjorde att jag blev hur
rörd som helst! (så det kom ju bara fler tårar haha). Det enda jag förstod var att hon bad till gud att
vaka och ta hand om mig. Hon avslutade med den klassiska:
"In nomine Patris et Filii et Spiritus Sancti".
Allt jag kunde tänka på då var filmen Boondock Saint´s och hur himla snäll hon var!
Efter detta hämta hon Henrik och allt kändes lite bättre. Tårarna hade slutat rulla och jag var väldigt
tacksam för att hon bad för mig, även om jag inte är kristen så betydde det väldigt mycket att hon
visade sin omtanke till mig på sitt sätt. Hon och en till kvinna hämtade även ett lakan till min säng.
Efter en lång väntan fick vi svaret på blodprovet, dom vita blodkropparna såg ok ut, vilket betydde
att det inte var blindtarmen. Urinprovet hade dom slarvat bort? Och läkaren rekomenderade
att jag skulle åka till en privatklinik för att göra ett ultra-ljud, bara för att vara på den säkra sidan.
Jag trodde att när jag skulle göra mitt första ultra-ljud så skulle det vara för att titta på en bäbis,
istället fick jag se en liten njursten... :
"Pappa, jag har precis gjort ett ultraljud och du ska bli morfar....till en njursten"! ;)
Allt gick i alla fall bra i slutändan och det blev ingen operation med "aids-sprutor" och annat
skit ;) Jag kan lova att jag dricker myycket vatten nu! För man är inte så jäkla kaxig när det
kommer till sånna här lägen. // Nina
En liten smyg-bild från sjukhuset ^
HA DET GÖTT !
/ Nina & Henrik
/ Nina & Henrik